"Vad ska man ha mannen till?" "Män är skit!" Jag gick och lyssnade på Mannheimer & Skäringer på vägen hem från jobbet igår. Ända sedan det första avsnittet har podden varit min absoluta favorit, med en av mina favoritkvinnor. Det har varit humor, härligt aggressivt, nya ämnen och en mycket viktig podcast för både kvinnor och män, men igår reagerade jag nog för sista gången på att den har blivit alldeles för negativ den senaste tiden. Det är bara hat efter hat mot män och jag börjar tröttna på jargongen. Jag får lixom inte ut någonting, typ glädje och pepp, av podcasten längre. Och inte är det bara deras podcast såklart, utan jag tycker att många av oss kvinnor tillsammans börjat ge ifrån oss alldeles för mycket avsky. Vi vill nå jämställdhet. Är då avsky verkligen det bästa sättet? Jag tycker som ni vet att det är jätteviktigt att vi pratar jämställdhet, problematiken med manlighet och att vi krigar för att lösa alla dessa problem, men jag har nog aldrig trott på hat som strategi. Hat når inte fram till dem som måste träffas av kritiken och de kommer därför aldrig att lyssna och förändras. Jag kan ju bara utgå från Johan, pappa och mina killkompisar, men jag vet att alla dem inspireras mer till en förändring av förebilder, exempel och våra förklaringar. Ingen lyssnar till skrik. Nu är dem dock redan en helt fantastisk grupp män <3 Jag vet inte hur många som håller med om att vårt klimat har blivit alldeles för hatiskt? Hela 88 % på min Instagram Story i alla fall. MEN, jag älskar ju Mia Skäringer i övrigt och vill verkligen gå på hennes show.
