Johan och jag valde att ta en natt i Köpenhamn innan vi skulle fara iväg till Bali. Det var därifrån vårt första flyg skulle gå den 27:e Januari och det kändes skönt att ta en chill kväll den 26:e, och slippa stressa samma dag från julfirande i Linköping. Vi checkade in på ett lite halvkul hotell runt lunch och jag kände mig extremt trött och ganska icke intresserad av att göra så mycket. Lite sur och lat lixom. Men vi gav oss ut på stan, jag blev lite gladare, vi kände pirret inför resan och var båda lite extra kramiga hela dagen. Det var en härlig känsla att vi skulle åka bort så länge tillsammans. Den var en mycket efterlängtad känsla hos mig då jag tyckte att Johan hade varit så frånvarande och tråkig under juldagarna. Jag gick en promenad med min syster och sa då "fyfan vad han är på dåligt och omysigt humör". Om jag bara hade vetat att han var nervös. På julafton gav han mig ett litet litet paket i form av hur en låda till en ring ser ut och rimmet avslutades med "jag vet att du har tjatat om en ring, men i detta blir det lite annat bling", och där i låg ett par superfina örhängen. Jag visste att ingenting skulle hända på den här resan. Det är ju nämligen så att ingen lurar mig, utan jag tar reda på allting eller läser av det. Speciellt Johan då han är extremt dålig på hemligheter. Vi tog en lunch på ett litet turisthak mitt på ströget och den enorma fajitasen vi beställde in var typ det godaste på länge. Det var den nog inte egentligen, men allting under denna lunch var så gött. Vi gick in på djupet av våra tankar, planer för 2020 och pratade om saker vi tidigare inte tagit upp ordentligt med varandra. Vi dricker upp våra glas, betalar notan och jag säger "ikväll vore det typ nice med lite room service?". Fort vi landade på hotellrummet slängde jag mig över sängen och somnade till. Jag brukar aldrig kunna somna under dagtid, men det var känslan av semestern som hade tagit över. Samtidigt stod Johan och valde kläder till kvällens middag och det gjorde det tydligt för mig att room service inte var ett alternativ. J: "Kan du inte ha den där fina klänningen på dig ikväll?" H: "Nej jag är ful, orkar inte och har inga strumpbyxor" J: "Kanske måla lite fina naglar då och göra dig redo för middag nu, vi ska snart gå" J: "Det blir nog kavaj idag ändå.. kanske inte får användning för den senare" Nej för vem fan har med sig en kavaj till Bali. Johan har aldrig tidigare bett mig måla naglarna, men jag fattade ändå ingenting om att han bara några timmar senare skulle sätta en ring på mitt finger. Hur som helst blev det inga naglar, inte heller klänning, men trots allt glad och Johan sa att han tyckte jag var vacker. Han hade bokat bord på restaurang AMASS lite utanför stan och vi satte oss i en taxi. Sten cool var han, nu när jag tänker i efterhand. Även väl inne på restaurangen. Jag fick så go feeling fort vi klev innanför dörren och jag tackade Johan för att han är ett så stort fan av spännande matserier på Netflix, där han hittat AMASS. Vi valde att ta en barplats för att det är mysigast så. Jag tyckte att det räckte med att vi tog in några små rätter att dela på, men Johan ville ha 7-rätters och så fick det bli. "När vi ändå är här så måste vi ju ta det". Jag ville dricka cava och misstänkte att han skulle ta en öl, men istället drack vi båda det godaste bubblet jag någonsin druckit. Maträtt efter maträtt trillade in, allting var helt fantastiskt och speciellt rätt nummer tre som var en gös med fänkål. Jag märkte fortfarande inte att någonting var annorlunda eller nervöst. Inte ÖVERHUVUDTAGET. Vi pratade förväntningar inför resan, om min nya happening som kommer nu i vår, om ledigheten, vänskaper och utbytte ett och annat ord med servitrisen om vinerna och om Bali, som hon själv gärna ville besöka. Genom hela middagen upprepade Johan att han verkligen ville gå till ett visst hotells bar och ta en sista drink innan vi skulle åka hem och lägga oss, och jag var väldigt tydlig genom hela middagen att jag inte orkade det. "Henrietta, jag bestämmer aldrig. Kan jag bara få göra det nu?". Han hade visst planerat en sak med en i personalen på hotellet där som skulle ge mig en lapp, men efter mitt sista "Nej vi tar en sista drink här!" så bestämde han sig för att ändra planen och ställa frågan på AMASS. Då var tiden inne för Johan Rogebrant (förhoppningsvis snart Fromholtz). Vi hade ätit upp alla rätter, kände oss härliga och bestämde oss för att gå ut och ta lite "frisk luft" innan de sista drinkarna. Vi tog dörren ut till bakgården av restaurangen och där var det lerigt, grusigt, fullt av lastpallar och som jag förklarade när vi kom ut "här va det visst lite spartanskt". Johan gick bortåt från mig för att titta om det fanns någon strand...och jag fattade ingenting. Såklart. Varför leta efter en strand? Nu i efterhand vet jag att han tänkte se om han kunde hitta någon lite mer romantisk plats än en lastkaj. Men jag ställde mig och började flippla på telefonen, Johan kommer tillbaka och ställer sig bredvid mig och ger mig en lapp. "Jag fick den av kocken som sa att det här är någonting vi måste lära oss på indonesiska, som tydligen är väldigt vanligt att man säger där". Jag väcklar upp och det står: `Apakah kamu mau menikah denganko´. Jag tar fram min mobil och vi börjar skriva in orden i Google Translate. Sedan börjar det bli suddigt för mig. När jag kommit till ordet MAU började hela kroppen skaka, och plötsligt så står galningen på knä. GRÅTFEST och SKRATTFEST i ett. Herregud! JAG I CHOCK! Och så började vår resa till Bali. Nu är jag också så sjukt taggad på att komma hem och börja skapa min ring tillsammans med Johan. Han vill att vi ska göra den ihop då han inte var helt säker på vad jag exakt ville ha, mer än att det ska vara en halo-ring och i guld. Så nu när vi kommer hem har vi bokat tid med lite olika juvelerare. PEPPEN! Blir alldeles tårögd. Fått berättat i efterhand av Johan: Köpenhamn var självklart, då han dels absolut inte hade orkat hålla detta för sig själv ändå till Ubud, men främst för att jag annars lättare hade kunnat ana. Typ en solnedgång i Ubud. "Köpenhamn på en bakgård utanför en restaurang, det är allt vad Henrietta sagt att hon INTE vill ha. Hon förväntar sig fallskärm med "Will you marry me" skrivet i blommor på marken vid landning. Haha. Spot on! Nu jäklar ska det planeras bröllop!! ÄLSKAR DIG MIN BÄSTA BÄSTA VÄN. Vi två ska gagga livet ut. 26:e december 2019 <3
