Jag har skrivflow på min bok (!) och idag har jag grottat ned mig i min egen självkänsla, som är en så kallad prestationsbaserad självkänsla. Jag älskar och har alltid älskat att få beröm och positiv uppmärksamhet, vilket är ett farligt drag hos mig då det leder till att jag inte kan bromsa och gör allt lite för mycket. Allt kan bli mer perfekt. Om jag inte är bäst eller i gruppen av de bästa så är jag en dålig människa. Duktiga flickan. Jag kan ligga och grubbla en hel natt över hur jag ska göra morgondagen bättre. Någon som känner igen sig? Den här självkänslan var en stor anledning till att jag hamnade i anorexin. Nedan ser ni en konversation mellan mig och mitt ex under tiden som han var bortrest med hockeyn under 1 månad, där jag typ skriker SEEEE MIG!! Men jag blir inte sedd. Efter det kom anorexin. Från mig: “Jag är stolt över dig. När jag var ute här om dagen var det DIG alla frågade om. Visst blir jag bortglömd ibland, men det skiter jag i för jag är så glad för dig och för att du lyckats så bra. Alla pratar om att du är så grym och att de imponeras av dig. Jag imponeras! Jag önska att jag också kunde vara bra på någonting så folk kunde heja på mig också. Jag hatar din hockey ibland, men man ska inte sluta med det man älskar. Ville bara säga det och att du är bäst <3 “ Jag fick inget svar på detta. H: Hej Gosso! Jag blev brun på balkongen idag. Världsbäst! Sen har jag tränat sjukt hårt idag så är helt slut i kroppen. Vad gör du? Love U H: Jag bryter ihop snart. Snygg tjej som du raggar på förresten. Det är väl det du gör när du är inne på facebook istället för att prata med mig. Tänk till innan du förlorar något. H: Hallå kan du svara? H: Du pratade med han igår - men du sa till mig att du varken hade mobil eller dator. Är det något du håller hemligt? H: Varför gör du såhär? X: Jag vet inte. Förlåt. Hur var det igår? H: Jag drack vin och gick ut. Blev skitfull av så himla lite, men tror det beror på min mat. X: Håller du fortfarande på med shakes? H: Ja? Gått ned 2 kg, så det blir att fortsätta! X: Men sluta nu! Du behöver inte gå ned ngt. H: Jag tycker att det är kul. Har inget bättre för mig. Jag säger här "snälla bekräfta mig" "se att jag också kan", men det blev jag aldrig. Istället kom människan hem med en otrohet i bagaget. Den här duktiga flickan som älskar att göra resultat och få beröm består är idag (hon är stark), men jag har lärt mig att det här med att kontrollera vikt och kropp inte är så roligt att vara duktig på, och att det i det långa loppet får mig att prestera sämre. Min prestationstävling och kontrollbehov har istället slagit över och skapat någon slags ångest, som jag TACK OCH LOV nu också börjar hantera fint tack vare min läkare. Vad jag vill komma med detta inlägg är väl att SE UPP DUKTIGA FLICKA. Sätt dig själv och ditt mående före vad andra ska tycka om dig. Jag själv har jobbat mycket på detta senaste åren. Som t. ex: Om jag inte är sugen på att gå på en fest som "alla ska gå på" - då går jag inte. Jag har tidigare varit rädd för att glömmas bort och framstå som tråkig, men för varje gång jag lyssnat på mig själv och inte gått på festen så har det känts bättre. För jag inser ju att utfallet inte är farligt. Jag blir visst ihågkommen och framställs inte som tråkig. Idag har jag nemas problemas med detta. Så öva på att inte bry dig om vad andra tycker. Puss på er alla fina.
