Ja, jag har klagat det senaste. På mig själv. För sedan Billie fyllde 1 år så har det resulterat i att jag ser ut såhär hela dagarna. Innan kunde jag snabbt hoppa in i duschen, klä på mig, jobba i stunder, göra mig lite fin i håret, ge huden kärlek med hudvårdsrutinen, och ta med henne på alla mina aktiviteter och kombinera det med hennes intressen. Nu är det omöjligt och det är bara park och sandlåda som håller, vilket får mig vilsen i tankarna. Och frustrationen att jag inte bara kan göra något utan att stämma av detta med Johan. Jag blir så ARG då. På mig själv. På oss. Det här har ju gjort mig lite bitter och jag ångrar hårt att vi inte satte Billie på dagis från mars. Det är en tråkig känsla att behöva ha, men att tappa bort sig själv är en bökig upplevelse. Jag njuter såklart som bara den majoriteten av dagens stunder med Billie, men stunderna när jag inte njuter blir för negativa i mig. Då blir jag ledsen. Jag tror denna känsla hade varit annorlunda om vi hade haft familj närmre och fått avlastning oftare. Vissa vänner lämnar ju sitt barn flera gånger i veckan hos föräldrar och sysjon, men Billie har tyvärr inte den möjligheten. Vi har därför ökat på Billies timmar med barnvakt och här om dagen lyckades jag ta på mig byxa, skjorta och lite rouge. Känslan var fin. Kavaj och skjorta - oldies. Men jeans finnes här: Länk! Egentligen skulle jag jobba, men blev en snabb run förbi Adoore för att byta storlek på en av klänningarna som jag testade i denna vlogg: [embed]https://www.youtube.com/watch?v=jVMWiPZtXdI&t=1662s[/embed] Efter det var jag och Johan på visning som följdes av mail-maraton och inspelning av roliga samarbeten som kommer inom kort. DET tar tid kan jag lova. Jag lägger ner otroligt mycket tid på varje liten grej. Snackade på mina favoritsnacks hela dagen. Bäst är dessa med tryffel! Någon mer som älskar dessa? Om du inte testat så gör du den pronto! Va tvungen att skriva av mig. En stor anledning till att jag varit lite tystare än vanligt den senaste tiden. Puss.
