Den här lilla prinsessan, 4 veckor gammal, vaknade upp sista dagen i Linköping till en mycket spännande dag, för hon skulle träffa sin farmor och farfar för första gången. Johans föräldrar bor i Småland, så Linköping var en perfekt mötesplats. Och så var det mysigt att vi samlades allihopa. Min och Johans lilla familj där båda familjer möts. Mamma hade roddat fika i form av gott bröd, rostbiff, skinka rustico, potatissallad, ägg, skagen, het kräftröra och annat plock. Aj så trevligt med sådant fika! Självklart ett familjefoto. Tänk så häftigt att två familjer, från olika platser, möts kring en liten liten bebis. Kring vår lilla Billie. Och det är ju ofta jag lägger upp bilder på mig mysandes med Billie - så ser det absolut inte ut hela tiden. Jag vill att Billie blir en social tjej som vågar och vill vara hos våra vänner och familj. Jag vill att hon ska vara van vid det från start. Så redan från dag 1 sitter hon i alla möjliga famnar och gosar och behöver absolut inte vara hos mig. Det är oerhört viktigt för mig att våra vänner får en stark relation med Billie, så som jag har fått med våra vänners lilla tjej Amelia. Hur tänker ni andra mammor? Jag förstår och respekterar om inte alla tänker och gör likadant. På måndagkvällen var vi bortbjudna till våra kompisar Philip och Vendela som bor så förbannat trevligt mitt inne i stan. Dom älskar färg och lek precis lika mycket som jag och Johan. Men blir lixom glad när man kommer hem hit! Och Vendela bjöd på en så sjukt god saffranspasta a la Benjamin Ingrosso. Recept finns här! Och lille Billie var väldigt skrikig denna kväll och jag fick lite smått panik när vi var borta på middag för första gången. Typiskt nyblivna föräldrar i guess. Jag kände bara "nu förstör vi hela jäkla middagen.... KUL! Men så är det självfallet inte. Till dessert blev det hemmagjord limoncelloglass. HURRA FÖR VENDELA! Så galet bra! Hur mådde man dagen efter då? Inget bakismonster utan vaknade upp med värsta mjölkstockningen och var helt död. Jag blev febrig och kände mig allmänt nere, så en och annan tupplur fick det bli av denna dag. Men krigare som man är reste jag mig upp, peppade till och klädde på både mig och Billie. För innan vi skulle hem ville vi hinna förbi våra älsklingar Carro, Andreas och Walter. Första gången för Billie, men absolut inte sista. Hon lär väl skrika "JAG VILL TILL WALTER" var och varannan dag eftersom dom jobbar med leksaker i Linköping. Så Walter lever ju the dream. Att säga hej då till familjen efter en vecka nere i Linköping kändes såklart trist. Samtidigt asskönt. Min egentid och att bara vara med min lilla familj känns så extra värdefullt nu när Billie har kommit. Jag behöver lixom bara andas ibland. Men all kärlek till dessa dagar. Nu längtar jag tills mamma och pappa flyttar upp till Stockholm och vi lättare kan ha familjehäng. Billie kommer vilja hänga med sin mormor och morfar dygnet runt och jag vet att det är mer än besvarat. Hehe.
