Idag när morgonen började med att tårarna inte ville sluta rinna ned längst med mina kinder så sms:ade jag Johan och beskrev allt jag kände. Det är många blandade känslor, glada som besvikna, och gällande helt skilda saker, men de alla bildar tillsammans en stor och besvärlig klump inom mig. Detta händer mig då och då, att jag samlar på saker som gjort mig ledsen, alldeles för länge, och till slut blir de för många och stora tillsammans. Då måste jag snabbt försöka få ur mig dessa jobbigheter och idag fick Johan ett långt sms med alla mina tankar och bekymmer. Helst plötsligt idag stod Johan i receptionen på Absolut Company med världens finaste vinterbukett och med sin stora varma famn. Blev såklart gråtig på nytt, men helt galet varm i kroppen. Att han är min? Det är helt osannolik. Att han ens finns? Och så är han min. Jag fattar inte. Jag är så bortskämd med kärlek och är verkligen tacksam över det. Älskar dig Johan.
