Omg, jag har haft några tuffa veckor. Säkert flera av er och tror inte att jag är den enda i världen såklart. Att ta in kapital, dagligen träffa investerare och ständigt vara på tårna gör mig helt slut, ibland peppad, men mot slutet av dagen helt tömd. På mornarna känner jag mig stark och oövervinnerlig, men på kvällen bara tvivel. Jag antar att detta kommer att bli min vardag nu när jag driver Courate och som jag måste lära mig att leva med. Hur som helst. Det mesta med Courate gör mig bara energisk, smartare och boostad. Bland annat när jag har möten med alla varumärken vi signar till plattformen och i dagarna åt jag frukost med goa Martina på Röhnisch. Såklart på favoritstället BodyBuddy och deras smoothie bowl med röda bär. Jag börjar undra om man kan lösa stammiskort? Lämnade frukosten med ett nybakat bananbröd i handen. Deras är godast i stan och då har jag typ testat alla. Jag har också kommit igång med träningen nu i veckan som gått och har gått ut starkt även denna vecka. Och på tal om träning fick jag en fråga igår som liknar frågor jag ganska ofta får: "Hur mycket tränar du? Och hur? Jag har själv erfarenhet av en ätstörning och är rädd för att börja träna om jag får dåliga tankar". För er som inte vet finns ett sammanfattande inlägg om detta här. (OBS! Triggervarning) Jag fick inte börja träna under min behandling och inte heller efter jag blivit frisk, trots att jag alltid varit en sportig tjej. Jag fick faktiskt vänta ett helt år efter att jag blivit friskförklarad. Det viktiga för mig och min behandlare var att jag först till 110 procent var helt fri från onda tankar, besatthet kring kroppen och prestationsångest. Det tror jag är tips nummer ett till alla som tidigare haft en ätstörning: träna inte om du kopplar det till prestation. Jag har alltid varit en träningstjej, men jag är glad att jag väntade, för det har gjort att jag de senaste 7 åren enbart har tränat och mått bra i det. Så över till mitt svar om hur min träning ser ut idag: Jag tränar minst 4 gånger i veckan, älskar att springa, fokuserar just nu på att stärka ryggen och jag älskar att vara på gymmet. Träning för mig är viktigt och det är därför jag lägger en del pengar på att träna på Sturebadet. Jag har aldrig ångest kring träningen och ställer jag mig på löpbandet och känner efter 5 minuter att det inte var särskilt härligt, så går jag av och gör någonting annat. Ingenting är ett måste för mig, utan jag lyssnar på vad kroppen vill. Har jag inte tränat på hela sommaren så rycker jag på axlarna, men är väldigt glad när jag kommer igång igen så som nu. För 2,5 år sedan var jag supervältränad, idag inte lika, kanske imorgon igen. Jag vet inte, men lägger inte så stor vikt i det. Ibland har man feeling och ibland inte. Svar till alla er som frågar om min träning :D
