FLICKA!!!! Och högst troligt en liten busråtta. Precis som mamma och pappa. Vi har hela tiden trott att det är en pojke, men icke sa nicke. Könet spelar ju såklart ingen roll, men vi ville verkligen ta reda på det då det på något sätt blir så mycket mer verkligt när man vet om det är en liten flicka eller pojke som växer inne i ens mage. Man börjar visualisera vem det är, vad barnet ska heta, vad vi ska lära henne osv. Fort vi fick reda på att det är en tjej som joinar oss i mars så sa jag "det här ska bli en liten boss babe". Det är så sjukt tråkigt nu under corona att ens partner inte får följa med på ultraljuden och där av inte riktigt komma nära graviditeten. Jag försöker så gott jag kan för att få Johan att känna sig delaktig, men det blir självklart inte samma sak som innan corona. Att gå på RUL (vecka 19) själv var både jobbigt och tråkigt, men mest jobbigt då man aldrig vet hur mini i magen mår sedan undersökningen i vecka 12. Tänk om ultraljudet går på och bebisen inte mår bra? Att behöva vänta på att bemöta beskedet som är positivt eller negativt är fruktansärt och hoppas det förändras snart. Hur som helst. Det blev dags för det efterlängtade RUL:et. Jag gick till barnmorskan tidigt på morgonen, jätteorolig, och Johan tog samtidigt en promenad till jobbet i väntan på att jag skulle ringa upp från ultraljudet via Facetime. Jag fick dock vänta med att ringa upp då undersökningen tydligen skulle ta tid, och Johan fick gå i cirklar. När barnmorskan började förbereda med kall gel på magen för att snart dra ultraljudsgivaren över magen började jag skaka och valde att blunda tills jag hörde orden "titta där så fint den rör sig". Pju! Jag önskade bara att jag hade Johans hand dessa sekunder. Jag hade lovat Johan att be om att få bebisens kön i ett kuvert så vi kunde öppna det ihop, men jag trodde verkligen att jag såg något som såg ut som en pung och sa högt: - "Visst är det en kille?" - "Vill du veta det?" - "Ja men jag ser ju att det är en kille! Pungen ju!?" - "Nej, då ser du fel. Det är en liten flicka nämligen". - "Men gud då måste jag ringa upp Johan, för nu gjorde jag det vi sa att jag inte skulle göra - tog reda på det!!" Då möttes jag av denna Johan: ÄLSKLING SÅ SÖT! Vi blev båda så sjukt chockade. Att vi ska få en liten tjej!!! En liten mini-me!!! Jag blir alldeles gråtig när jag skriver det. Att jag (och Johan) nu kan gräva ner mig i mina gamla barnkläder som mamma sparat känns så himla kul. Mamma klädde ju mig och mina systrar i de allra finaste små märkesplaggen som fick vårt dagis att ringa innan vi skulle gå ut och fråga om vi fick leka i sandlådan med dessa kläder. Glad att mamma har sparat alla dessa små italienska maränger till kläder till nu. Samma dag som vi fick reda på att det är en liten flicka fick vi jobbiga nyheter som fick pulsen att gå upp och mig att må skit. Vad och hur vi hanterade det tar jag i ett eget inlägg. Men vem du nu än är som ligger där inne i min mage, så kommer du vara den mest fantastiska lilla tjej man kan få. Jag och Johan längtar till mars när vi får träffas!! MEST AV ALLT!! Nu ska vi ut och fira i ett varmt Palma.
