VECKA 29: 72,0% avklarat och 79 dagar kvar av graviditeten. MIN KROPP: Jag har för första gången fått känna mig gravid i kroppen. Känner mig tyngre och har svårt att knyta mina skor... Magen börjar alltså bli stor. MITT MÅENDE: Bättre än tidigare två veckor. Vecka 29 har jag fått spendera hemma hos mamma och pappa och fått möjligheten att varva ned. Precis vad jag behövde. Vad min hjärna behövde. Dock fortsatt mycket tårar och känslor. Kan ibland känna en snudd av nedstämdhet, men glömmer det rätt fort. MINI-FLUFFEN: 1,4 kilo på Mini och trycker nedåååååt. Alltså kissnödig dygnet runt nu och känns som om magen är full dygnet runt. SELF CARE: Vila i soffan hemma hos mamma och pappa och sova någon timma längre - det är self care. CRAVINGS: Inte alls. Mår illa av tanken på mat. Orkar ingenting, men tvingar i mig för att mata Mini såklart. KÖPT NÅGOT? Hrm... Ja jag beställde Johans vandringsväska, bröstlappar och bröstvårtskräm. Hehe. New kind of shopping! KOMMENTARER FRÅN DAGARNA: "Nu vet jag hur det känns att vara gravid" och "hjälp mig, jag kissar på mig!!!" JOHANS ORD: Kändes som att Henrie blev gravid över en natt. Benen värker, skratt varvas med gråt och magen trycker mot lungorna så andning är tuffare. Att stå bredvid och se detta ske så plötsligt gör att jag känner mig naiv. Jag har behövt bli påmind av att hon är gravid för det märks så lite. Nu när mini och Henrie är i vecka 29 så börjar jag inse att tiden av tvåsamhet börjar lida mot sitt slut. Att fira jul sista gången som två. Vad jag längtar efter vår familj. Som partner inser jag att små problem i vardagen enkelt kan bli stora och att finnas till handlar om att visa det snarare än att säga orden. Det är så förbannat lärorikt för relationen. Vilka roller man spelar i en helt unik situation som ingen av oss har varit i tidigare. Glädje, gråt eller oro - jag skulle inte byta bort en sekund av det vi går igenom. (tror ni jag grinar när jag får dessa texter skickade till mig av Johan, hahahah. Hej sitter med tårar i varenda vrå)
