Och hon har också gått och blivit världens mest harmoniska baby tack vare detta. Billie har aldrig varit supersvår till sömns eller i vagnen under en middag på stan, men vid 4 månader ändrades allting. Hon skrek mer både dag, kväll och under natten, och jag och Johan kände "vad händer HJÄLP?!". Var hon inte otröstlig så ville hon hänga på mig, äta eller leka leka leka, vaggas, leka, äta osv, vilket inte är hållbart i det långa loppet. Om ni frågar mig. Dagarna gick och inte var det en så kallad dålig dag Billie hade, utan det var en ny mindre nöjd Billie booo Jag och Johan bråkade plötsligt mer, jag fick panik, Billie fick panik osv.... Dålig karusell som var igång. Så att guppa henne till sömns eller somna bredvid har varit ett måste sedan födsel och mer aktivt nu det senaste. Såhär har jag behövt somna bredvid, eller amma, efter att ha guppat i 100 år. Förra veckan åkte vi upp till Stockholm för att besöka barnmorskan med Billie. Ta hennes vikt och längd, checka läget och barnmorskan säger typ 10 minuter in i besöket: "Jag gissar att ni sover dåligt, är trötta, hon är gnällig och ni lite desperata?". Rätt rätt rätt. Vi skrattade och förstod att vi inte är ensamma i vår nya situation vid Billies 4 månader. Då fick vi rådet och nästan en order att påbörja sovträning med Billie, få henne att somna av sig själv och då med en mix av Anna Wahlgrens "sova hela natten-metod" och 5 minuters-metoden. Googla dem inte och skäll inte på mig, för oj så mycket skit det står om båda dessa. Köp boken "Sova hela natten" istället och prata med vänner som testat båda. Jag dömde inte innan, utan har nu testat och kan ge en rättvis bild utifrån vår upplevelse. Vår, inte din eller dens. Såhär kan Anna Wahlgrens metod beskrivas: Tanken bakom kuren är att barnet inte vågar sova på grund av rädsla för det okända. Denna rädsla spär vi föräldrar på genom att ta upp det sovstrejkande, gråtande barnet ur sängen för att trösta det. Anna Wahlgren menar att barnets gråt är en fråga om allt är okej. Därför gäller det att vi föräldrar svarar på gråten med en stark övertygelse om att allt är okej, att det är okej att sova vidare. Sängen är inte farlig, det finns ingen varg och vi godkänner att hon ligger kvar i sängen. Detta utgår vi från i vårt mindset. Sen så har vi 5 minuters-metoden. Kallas också "somna-själv-metoden" och är här i Sverige barnläkaren Berndt Eckerberg som utvecklat den. Poängen med denna metod är att barn som somnar på egen hand blir tryggare och sover bättre. När barnet vaknar till på natten kan det tryggt somna om av sig själv. Metoden är dock omdiskuterad och kallas ibland för "skrikmetoden". Jag ska erkänna att jag var skeptiskt när vi lämnade BVC. Jag älskar ju att snuffsa med Billie, få henne att somna av att bara ligga bredvid och klappa på hennes mage och har inte haft någonting emot att vagga hennes till sömns. Men jag vill ju samtidigt att hon blir en självständig bebis och att jag fortsatt kan vara en pigg och peppad mamma, och att jag och Johan får behålla lite kvalitetstid för att orka vara två kärleksfulla föräldrar. Meeeeen OMG! Jag är så glad att vi testade teknikerna! Redan efter 3 dagar så sov hon själv från 19:00 - 02:00 och sedan till morgon. Det blev snabbt tydligt att det är klart att vi "går och räddar Billie från sängen" när vi lyfter upp henne. Då tror hon ju att sängen är farlig. Första natten var en katastrof och det hade vi blivit förvarnade om. Andra natten också men absolut bättre. Tredje natten somnade hon på 40 minuter. Fjärde natten på 20 minuter och sedan 15 minuter, och nu de två senaste kvällarna utan ett enda skrik på bara fem minuter. WOW! Jag behövde inte ens gå in med nappen. Min stora duktiga tjej! Det fungerade! Som sagt, vi mixade två metoder och tolkade dom också till vår egen metod som vi kände passade oss och Billie. Jag tror det är viktigt för alla. Så här gjorde vi ish: Vi bestämde en skön och mysig nattningritual som vi kunde göra varje kväll och en cirka tid som passar att lägga henne. Vi har valt 19:00. 15:30 smaknapp och lek 16:30 badar badkar 18:00 gröt för 4 mån och amning 18:40 byta om till pyjamas, ny blöja och säga god natt till alla i hemmet. 19:00 läggs i sängen sömning men absolut inte sovandes. Vi släcker lampan, säger godnatt, sov så gott och vi ses snart. Första nätterna med White Noise på. Vi går ut ur rummet. Billie protesterade med gallskrik ganska snabbt efter vi lämnade första nätterna, och då avvaktade vi 5 minuter innan vi gick in. Vi gick in och visade att vi fanns där, satte in nappen och sa god natt igen. Men vi rörde henne inte. Då förstod Billie att det är inte så farligt här i sängen! Går ut igen. Hon börjar protestera igen och vi går in efter fem minuter, ger napp, säger god natt och att allting är lugnt. Fortsatt rör henne inte. Eftersom det var katastrof första två nätterna så la vi även in en mobil med "White Noise" på. Tog bort natt tre. In och ut igen tills hon somnar. Räkna med att bebisen kommer att protestera länge. I genomsnitt ungefär en halvtimme första kvällen (Billie i cirka 1 h). Vips så somnar barnet av sig själv, utan att protestera. Bolla även med er barnmorska eller vänner som har testat för att känna er lugna inför detta. Det är rätt jobbigt för psyket i början helt ärligt, men åh så glad hon är nu. En ny bebis! Tips! Läs även inlägget om OWLET som vi använder på Billie.
